Mer bas åt folket
Basen, denna gigant bland saker som låter i ett band, verkar tappa fotfäste bland musikutövande män och kvinnor. Jag har en svag känsla av att vi har allt att skylla på Queen. När de skanderar ”We Will Rock You” och i samma stund glömmer bort basen så formaterade de hjärnorna på en hel generation; sorgligt. Därför noterar jag med glädje att återväxten bland true basslovers faktiskt verkar bättre än på flera år, något vi främst kan tacka någon i Storbritannien som tyckte att dub step är lösningen.
När kärleken till basen kombineras med pop kan det bli så här bra: James Blake
Dock, de ansvariga för flera års basbortfall måste ställas till svars. Nedan är ett förslag och uppmaning till den internationella domstolen i Haag att agera med åtgärder mot några av de skyldiga, låt oss bygga en bättre framtid. Det är varje enskild individs självklara rätt till bas som åsidosatts, låt det aldrig ske igen.
Queen- ”We Will Rock You”
White Stripes- allt de gjort.
Johnossi- allt de gjort.
När kärleken till basen kombineras med pop kan det bli så här bra: James Blake
Dock, de ansvariga för flera års basbortfall måste ställas till svars. Nedan är ett förslag och uppmaning till den internationella domstolen i Haag att agera med åtgärder mot några av de skyldiga, låt oss bygga en bättre framtid. Det är varje enskild individs självklara rätt till bas som åsidosatts, låt det aldrig ske igen.
Queen- ”We Will Rock You”
White Stripes- allt de gjort.
Johnossi- allt de gjort.
Veckans kanin - v 48
Veckans kanin går denna vecka till Orangina, för smart marknadsföring. I Sverige är det samma tänk bakom Comhem-reklamen.
Veckans kanin - v 47
Förra veckan gick veckans kanin till en hare. Klagomålsmailen har strömmat in och jag har inte hunnit svara på alla. Jag kan förstå att folk blir upprörda, men det är min uppgift att varje vecka utse en vinnare. It’s a dirty work, but someone's got to do it.
Jag fortsätter att vara en nagel (klo?) i ögat på folk och nominerar även den här veckan en hare. Om förra veckans hare slog någon form av hastighetsrekord, så hade nog den här haren behövt göra desamma, fast ännu snabbare… Minderåriga samt känsliga personer bör dock inte titta på klippet.
Förra veckan gick veckans kanin till en hare. Klagomålsmailen har strömmat in och jag har inte hunnit svara på alla. Jag kan förstå att folk blir upprörda, men det är min uppgift att varje vecka utse en vinnare. It’s a dirty work, but someone's got to do it. Jag fortsätter att vara en nagel (klo?) i ögat på folk och nominerar även den här veckan en hare. Om förra veckans hare slog någon form av hastighetsrekord, så hade nog den här haren behövt göra desamma, fast ännu snabbare… Minderåriga samt känsliga personer bör dock inte titta på klippet.
Veckans kanin - v 46
Den här veckans kanin går till en hare. Skumt, jag vet. Som alla vet så är kaniner och harar nära besläktade, men det råder ständigt en kamp om vem som är den bästa av oss. Jag är inte direkt opartisk i frågan och jag säger såklart 7 dagar i veckan att kaniner är högst i näringskedjan. Jag måste dock ge den här haren cred. Jag vet att han slog hastighetsrekord för att undkomma den blodtröstiga hunden, självfallet hade jag sprungit ännu snabbare om jag hamnat i en liknade situation, men det är jag ju för smart för...
Veckans kanin - v 45
Vi lever i en digital era. På gott och ont finns allt tillgängligt när vi vill, hur vi vill och vart vi vill. Ett problem med det är att man lätt drunknar i information, det är nästan lika svårt att komma ut i alla kanaler och synas som det finns möjligheter att sprida sin information. Man måste tänka smart, otroligt smart. Det räcker inte med att jag har den här bloggen, en Facebook-profil samt en fanpage (Veckans kanin), ibland krävs det så mycket mer. Veckans kanin går därför den här veckan till PR-byrån som jobbar med American Music Award. Hur man på ett sådant smart sätt plockade upp YouTubes hetaste tonåring, Keenan Cahill och på Cahills vis, i hans miljö gör en Keenan Chaill Feat. 50 Cent. Hatten av för dem. Jag menar, nästan 2 miljoner visningar på fyra dagar är riktigt bra jobbat!
Veckans kanin - v 44
Solen skiner in på mitt skrivbord där jag sitter. Gyro-huset ekar tomt, alla elever har höstlov. Den som ändå hade det...
För ett par år sedan såg jag en mycket smart reklamfilm, den har liksom för all framtid en mental plats i min hjärna, tack vare dess obarmhärtighet mot sin starkaste konkurrent. Veckans kanin går den här veckan till mannen, kvinnan eller kaninen bakom den här reklamfilmen.
Veckans kanin - v 43
Den här veckan vill jag lyfta fram den skrämmande kombinationen av envishet och dumhet. Jag själv var i mina yngre år både lite dum och envis. Eller ja, jag var väl mycket dum och envis om sanningen ska fram. En gång sprang jag t.ex. gata upp och gata ner för att komma till regnbågens slut, jag sprang och sprang tills trampdynorna sved, då sprang jag lite till. Jag har dock aldrig trotsat de fysiska lagarna genom att försöka köra ut en för stor husvagn genom en så uppenbart för liten öppning. Helt allvarligt, vad trodde mannen som körde, att väggen skulle ge vika och husvagnen skulle titta ut, utan en skråma? Den största frågan i det här är egentligen inte hur dum och envis han är, utan; hur i hela friden fick han in husvagnen första gången?
Veckans kanin - v 42
Survival of the fittest får en helt annan innebörd om individens mentala styrka ges en högre värdering än den rent fysiska styrkan. Självklart är det så att den som kan hålla huvudet kallt när det blåser upp till storm är den som i förlängningen tar hem spelet. Med detta lilla klipp vill jag visa hur kroppsbyggaren förlorar matchen mot en oväntad gäst.
1-0 till klådan.
Survival of the fittest får en helt annan innebörd om individens mentala styrka ges en högre värdering än den rent fysiska styrkan. Självklart är det så att den som kan hålla huvudet kallt när det blåser upp till storm är den som i förlängningen tar hem spelet. Med detta lilla klipp vill jag visa hur kroppsbyggaren förlorar matchen mot en oväntad gäst.
1-0 till klådan.
Veckans kanin - v 41
Frosten har börjat lägga sig på marken och vindrutor. På håll kan det se riktigt vackert ut, men på nära håll kan det vara förödande. Jag fick t.ex. skrapa rutorna till min bil i morse, det satt så hårt att jag lyckades bryta en klo. Inget livshotande kan tyckas, men det gjorde riktigt, riktigt ont. Något annat som måste ha gjort riktigt, riktigt ont, det är att dyka på is utan att veta att det är just is. Den polska isbjörnen häckar ovanligt tidigt i år, redan i februari trodde denne att våren stod för dörren och att det var dags för det årliga vårbadet. Tji fick han och slog halvt ihjäl sig. Jag vill egentligen inte lyfta fram huvudrollsinnehavaren utan veckans kanin går istället till mannen som håller i kameran. Att på ett så spontant sätt våga släppa fram sina känslor och skratta i stridens hetta krävs både mod, ärlighet och en gnutta galenskap - tre egenskaper jag högaktar.
Återigen. Kallt vatten på nära håll kan vara riktigt förödande.
Frosten har börjat lägga sig på marken och vindrutor. På håll kan det se riktigt vackert ut, men på nära håll kan det vara förödande. Jag fick t.ex. skrapa rutorna på min bil i morse, det satt så hårt att jag lyckades bryta en klo. Inget livshotande kan tyckas, men det gjorde riktigt, riktigt ont. Något annat som måste ha gjort riktigt, riktigt ont, det är att dyka på is i tron om att man kommer att plaska i 2-gradigt vatten. Den polska isbjörnen häckar ovanligt tidigt i år, redan i februari trodde denne att våren stod för dörren och att det var dags för det årliga vårbadet. Tji fick han och slog halvt ihjäl sig. Jag vill egentligen inte lyfta fram huvudrollsinnehavaren utan veckans kanin går istället till mannen som håller i kameran. Att på ett så spontant sätt våga släppa fram sina känslor och skratta i stridens hetta krävs både mod, ärlighet och en gnutta galenskap - tre egenskaper jag högaktar. Återigen. Kallt vatten på nära håll kan vara riktigt förödande.
Veckans kanin - v 40
Vecka 40 utnämner vi en prick till veckans kanin. En prick som tillsammans med andra prickar har betytt ofantligt mycket för väldigt, väldigt många människor sedan 1829.
Eller såhär, det är snarare skaparen av pricken samt prickens vänner som är hjälten denna vecka. Louis Braille var 16 år när han började utveckla punktskrift för blinda, och presenterade 1829 som 20-åring ett komplett och användarvänligt system för att kunna läsa med hjälp av sina fingertoppar. Som representant för United Rabbit Association tackar jag så här i efterhand Braille för hans betydelsefulla insats, med reservation för att vi inom URA föredrar beteckningen "prick" framför "punkt", främst som en hyllning till en av våra stora hjältar, Margret Reys "Pricken". Som vi för övrigt anser ignorerats alltför länge av Svenska akademin. Mario Vargas Llosa har idag inga tillgängliga titlar översatta med prickskrift.
Eller såhär, det är snarare skaparen av pricken samt prickens vänner som är hjälten denna vecka. Louis Braille var 16 år när han började utveckla punktskrift för blinda, och presenterade 1829 som 20-åring ett komplett och användarvänligt system för att kunna läsa med hjälp av sina fingertoppar. Som representant för United Rabbit Association tackar jag så här i efterhand Braille för hans betydelsefulla insats, med reservation för att vi inom URA föredrar beteckningen "prick" framför "punkt", främst som en hyllning till en av våra stora hjältar, Margret Reys "Pricken". Som vi för övrigt anser ignorerats alltför länge av Svenska akademin. Mario Vargas Llosa har idag inga tillgängliga titlar översatta med prickskrift.
Veckans kanin - v 39
<!--BEGIN HYPE WIDGET-->
<script src="http://ajax.googleapis.com/ajax/libs/jquery/1.4.2/jquery.min.js" type="text/javascript"></script>
<script src="http://lookbook.nu/look/widget/1123943.js?include=all&size=medium&style=button&align=center"></script>
<!--END HYPE WIDGET-->
I en upplyst och överinformerad tid som vår händer det ibland att tankar, idéer och synsätt som totalt saknar verklighetsförankrad grund får fotfäste. Då gäller det att utnyttja sin rättighet att högljutt markera, montera ner luftslottsargumentation innan någon på allvar gör sig eller någon annan illa. I mitt fall kämpar jag för att vända på den allför vanliga uppfattningen om att kaniner och harar skulle vara rädda och fega. Historiskt sett så kan vi i Sverige härleda denna förnedrande och totalt missvisande bild av en hel art tillbaka till första gången Rune Andréasson lät Lille Skutt hoppa in i en Bamsehistoria.Falska uppgifter kan endast bekämpas med sanning!
Därför kommer jag med det underbara internet som hjälp att framöver låta er ta del av motsatsen till Lille Skutt. Jag kommer presentera karaktärer som genom handlingskraft har uppvisat en stor portion mod, vissa skulle nog kunna tänka sig för att kalla det dumdristighet.
Först ut i min bok om mod vill jag uppmärksamma er på Dana Kunze. Under en period av 7 år var han den som klättrade upp högst på en stege för att sedan ramla väldigt fort ner i en enorm balja med vatten. Nu, 30 år senare och vid en ålder 48 år, är han återigen pepp på att förbättra sitt rekord på att under fallet snurra åt oilka håll.
Dana Kunze är helt enkelt veckans kanin vecka 39.
Prinsarnas prins heter inte Daniel
Det är inte bara Nick Hornby som gjort listandet till konst, för alltid förknippat med extremt musikintresserade, ensamma människor (företrädesvis män) med ett och annat socialt handikapp i bagaget. Det bästa svenska exemplet var när de extremt musikintresserade, ensamma männen bakom Feber för ett antal år sedan listade det bästa och det sämsta från musikhistoriens svindlande arkiv.
Ensamma män i all ära, men listandets sanna konnässör bär päls och levererar små, bruna kulor som ibland misstas för delikatessen Djungelvrål. Kaninen har sedan urminnes tider utvecklat förmågan att lista saker i turordning, rangordning och oordning. Forskarvärlden är i dag också enig om att kaninen som art vida överträffar Nick Hornbys, i jämförelse, tafatta försök bringa struktur och ordning i tillvaron.
En av mina höjdpunkter som listare skedde faktiskt i denna ypperliga blogg, där Mannen med gula hatten hamnade på plats 1. Förmodligen också enda gången någonsin han hamnat som nummer 1.
Nåväl, nuff said och nu till vesäntligheten. Det har varit ett ofattbart tugg om en prins Daniel under hela året. Kul för honom, och alla som heter Daniel. Men, han hamnar dessvärre utanför min topp 5 över de mäktigaste prinsarna.
I Döners värld vinner de här prinsarna:
5. Arabian Prince
4. Prins Thomas
Chemical Brothers 'Swoon' (Lindstrom and Prins Thomas Remix) by cmjct
3. Bonnie Prince Billy
2. Prince Buster
1. Prince Language
Årets, nej kanske århundradets mäktigaste mash up/edit/remix släpps inom kort av Prince Language. Han har helt enkelt plockat det bästa från Gary Lows "I Want You" och pusslat ihop detta med Washed Out's indiehit från häromåret, "Feel It All Around". Och ja, Washed Outs version bygger på Gary Low, Prince Languages version på de båda, med en temposänkning som kommer reta gallfeber på många dansgolv mitt i låten... Sa jag att det är genius? Det är genius. Och ja, det har gjorts förut, Lil Louis "French Kiss" är det bästa exemplet, Franz Ferdinand försökte men lyckades inte nå samma fantastiska resultat.
Missa inte att plocka upp Prince Languages version när den slår ner i din nätbutik inom kort.
Nedan ser du de två beståndsdelarna i mästerverket.
Och, det fanns kandidater till topp 5listan som inte nådde ända fram, tänker främst på Fresh Prince och, ääh, Prince. Den sistnämnde toppar dock min lista över kortvuxnamänmedstoraegonstortalangochmärkligakläder-lista, grattis!
Ensamma män i all ära, men listandets sanna konnässör bär päls och levererar små, bruna kulor som ibland misstas för delikatessen Djungelvrål. Kaninen har sedan urminnes tider utvecklat förmågan att lista saker i turordning, rangordning och oordning. Forskarvärlden är i dag också enig om att kaninen som art vida överträffar Nick Hornbys, i jämförelse, tafatta försök bringa struktur och ordning i tillvaron.
En av mina höjdpunkter som listare skedde faktiskt i denna ypperliga blogg, där Mannen med gula hatten hamnade på plats 1. Förmodligen också enda gången någonsin han hamnat som nummer 1.
Nåväl, nuff said och nu till vesäntligheten. Det har varit ett ofattbart tugg om en prins Daniel under hela året. Kul för honom, och alla som heter Daniel. Men, han hamnar dessvärre utanför min topp 5 över de mäktigaste prinsarna.
I Döners värld vinner de här prinsarna:
5. Arabian Prince
4. Prins Thomas
Chemical Brothers 'Swoon' (Lindstrom and Prins Thomas Remix) by cmjct
3. Bonnie Prince Billy
2. Prince Buster
1. Prince Language
Årets, nej kanske århundradets mäktigaste mash up/edit/remix släpps inom kort av Prince Language. Han har helt enkelt plockat det bästa från Gary Lows "I Want You" och pusslat ihop detta med Washed Out's indiehit från häromåret, "Feel It All Around". Och ja, Washed Outs version bygger på Gary Low, Prince Languages version på de båda, med en temposänkning som kommer reta gallfeber på många dansgolv mitt i låten... Sa jag att det är genius? Det är genius. Och ja, det har gjorts förut, Lil Louis "French Kiss" är det bästa exemplet, Franz Ferdinand försökte men lyckades inte nå samma fantastiska resultat.
Missa inte att plocka upp Prince Languages version när den slår ner i din nätbutik inom kort.
Nedan ser du de två beståndsdelarna i mästerverket.
Och, det fanns kandidater till topp 5listan som inte nådde ända fram, tänker främst på Fresh Prince och, ääh, Prince. Den sistnämnde toppar dock min lista över kortvuxnamänmedstoraegonstortalangochmärkligakläder-lista, grattis!
Man vet att man är något när man är ett klistermärke, en tatuering och en tårta
Jotack.
Under året som gått har jag förevigats på en mängd olika sätt.
Mina personliga favoriter som hyllar mitt ego är:
1. Tatuering (maila oskar.magnusson@gyrockcity.se för bilder).
Att pryda utsidan av någons kropp är en ära.
2. Tårta
Att pryda insidan av någons kropp är en ära.
3. Klistermärke
Ja, det är en ära.
Under året som gått har jag förevigats på en mängd olika sätt.
Mina personliga favoriter som hyllar mitt ego är:
1. Tatuering (maila oskar.magnusson@gyrockcity.se för bilder).
Att pryda utsidan av någons kropp är en ära.
2. Tårta
Att pryda insidan av någons kropp är en ära.
3. Klistermärke
Ja, det är en ära.
En tunnel med grus är dåligt för Youtube.
Jag är fullt medveten om att vissa ord ska undvikas helt i flera sammanhang. En del andra ord bör användas ytterst sparsamt och med största försiktighet. Hatar är ett typexempel på ett sådant ord. Nu kommer det att förekomma två gånger i denna text.
Attans. Jag hatar stenar.
Eller såhär, jag har inget emot den större varianten berg, eller för den delen mindre sådana som brukar hänga tillsammans på typ stränder, sandlådor eller i någon långt avlägsen plats, t.ex. en öken. Problemet uppstår för min del när stenen envisas med att hoppa ut från en vulkan på Island, sväva runt en stund över kortbenta hästar lyssnandes på Björk och Sigur Rós för att till slut landa helt ogenerat i mitt liv. Respektlösa stenar som dessa har onekligen ställt till bekymmer så det räcker fram till påsk, någonstans runt 2015.
Inställda flygplan och gråtande familjer har varit vardagsmat de närmsta veckorna bakåt i tiden. Ledsen för deras skull, men det verkliga problemet ligger närmre än Arlanda. Jag tänker på en tröttsamt slö internetuppkoppling, som t.ex. medfört att jag missat de första avsnitten av Treme, och för all del, undvikit denna blogg i ren självbevarelsedrift av rädsla att implodera. Personligen är jag helt säker på att det är de här känslokalla illbattingarna till grus som ligger bakom mitt sackande internet.
Jag diskuterade saken med experten Micke Data (ej att förväxla med Micke Rektor) som på ett intressant vis jämförde internet som en väldigt lång och stor tunnel. Nu fylls tunneln med grus. Det ska inte vara där. Han kan ha menat något annat, men det var så jag uppfattade det.
En tunnel med grus är dåligt för Youtube.
Allt detta har gjort mig påmind om tiden innan intranätet blev internet. Vad fylldes min tid med innan den absorberades av denna stora, långa tunnel? Well, jag vill inte gå så långt som Rosseau föreslog, det lämnar jag utan avund åt romantiserande new ageflummare, men visst fann jag ro och värde i andra saker? Under det här isländska försöket till practical joke har jag t.ex. ägnat min tid åt att läsa Kevin Huizengas smått fantastiska historier samlade i Curses, lyssnat på Familjens briljanta nya album och, mindre roligt, sörjt Gurus allt för tidiga bortgång. På flera vis ett trevligare och mer givande tidsfördriv än en nintendotass på statusuppdateringsknappen på Facebook.
Attans. Jag hatar stenar.
Eller såhär, jag har inget emot den större varianten berg, eller för den delen mindre sådana som brukar hänga tillsammans på typ stränder, sandlådor eller i någon långt avlägsen plats, t.ex. en öken. Problemet uppstår för min del när stenen envisas med att hoppa ut från en vulkan på Island, sväva runt en stund över kortbenta hästar lyssnandes på Björk och Sigur Rós för att till slut landa helt ogenerat i mitt liv. Respektlösa stenar som dessa har onekligen ställt till bekymmer så det räcker fram till påsk, någonstans runt 2015.
Inställda flygplan och gråtande familjer har varit vardagsmat de närmsta veckorna bakåt i tiden. Ledsen för deras skull, men det verkliga problemet ligger närmre än Arlanda. Jag tänker på en tröttsamt slö internetuppkoppling, som t.ex. medfört att jag missat de första avsnitten av Treme, och för all del, undvikit denna blogg i ren självbevarelsedrift av rädsla att implodera. Personligen är jag helt säker på att det är de här känslokalla illbattingarna till grus som ligger bakom mitt sackande internet.
Jag diskuterade saken med experten Micke Data (ej att förväxla med Micke Rektor) som på ett intressant vis jämförde internet som en väldigt lång och stor tunnel. Nu fylls tunneln med grus. Det ska inte vara där. Han kan ha menat något annat, men det var så jag uppfattade det.
En tunnel med grus är dåligt för Youtube.
Allt detta har gjort mig påmind om tiden innan intranätet blev internet. Vad fylldes min tid med innan den absorberades av denna stora, långa tunnel? Well, jag vill inte gå så långt som Rosseau föreslog, det lämnar jag utan avund åt romantiserande new ageflummare, men visst fann jag ro och värde i andra saker? Under det här isländska försöket till practical joke har jag t.ex. ägnat min tid åt att läsa Kevin Huizengas smått fantastiska historier samlade i Curses, lyssnat på Familjens briljanta nya album och, mindre roligt, sörjt Gurus allt för tidiga bortgång. På flera vis ett trevligare och mer givande tidsfördriv än en nintendotass på statusuppdateringsknappen på Facebook.
Den tunna röda tråden eller Maos lilla röda. Tråd.
Då var det dags för urpremiären av Döners soon to be massive colab's!
Som jag tidigare har deklarerat är tanken att jag tillsammans med några übercoola tjejer och killar ska presentera historiens mäktigaste festival line ups. Jag har funderat länge och väl över vilka av mina bekanta som har bäst koll på musik, snyggast kläder och är rent allmänt tuffa. Där föll många bort direkt, Elton John t.ex. föll på just tuffheten, och kvar blev en skara där några juveler glänste klarare och starkare än de andra.
Först ut på plankan ber jag ödmjukast att få ge ordet till Johan Hurtig, denne populärkulturens beskyddare och inspiratör. Johan och jag går way back, och det går inte många dagar mellan samtalen om allt från vilken typ av strumpor som gör sig bäst till hans Opening Ceremonyskor, till hur mycket som är ok att pitcha ner en fransk filterhouselåt.
Johan har utgått från min fina lista av fin musik, och jag har även gett honom möjligheten att komplettera med sådant han saknar.
Nåväl, över till Johan!
Jag heter alltså då Johan Hurtig och är till exempel journalist som bland annat skriver om mode, adressen till mitt forum för osammanhängande teorier kring hur män bör klä sig är blogg.aftonbladet.se/johanhurtig. Jag tycker för tillfället mycket om traditionstyngd americana utförd med japansk precision, och så gillar jag Tiger & Woods för att de förvaltar det franska discosamplande musikarvet.
Vad jag kan sakna på Döners lista är lite stillsamma sånger om något så banalt som kärlek - så jag vill ha med "Have I Told You Lately That I Love You" av Van Morrison. Och eftersom jag är en jobbig jävel skulle jag vilja tjata in Little Richards Lucille också.
Bäst på listan är: (för att välja en akt jag inte tog med till festivalen) Desmond Dekker & The Aces - Israelites. Fatta att den är från 1968!
My main man Döner har förstås oklanderlig smak så några riktiga klavertramp finns där inte riktigt, men varför han valde Soulwaxmixen på Daft Punks Robot Rock av alla mixar och Daftoriginallåtar som finns på Spotify övergår mitt förstånd.
Döner & Johan Hurtig presenterar: Den tunna röda tråden eller Maos lilla röda. Tråd.
En spretig uppställning akter som inte ser ut att ha speciellt mycket gemensamt.
Det är på ett sätt grunden för en spännande festival.
Men utan att efterkonstruera allt för mycket vill jag ändå påstå att samtliga akter vid olika tidpunkter i historien har representerat något annat. De har varit ett alternativ till de rådande sanningar som var allmänt accepterade. Haft egna idéer och velat något eget.
Och det är precis vad jag vill ha som ledord för min festival.
Line up 2010:
The La's
Zoot woman
Moodymann
The Revenge - med gästinhopp av Warren G
EBTG
Cymande
Frankie Lymon & The Teenagers
The Avalanches
Toots & The Maytals
Daft Punk
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sicken festival!
Jag tackar Johan för hans bidrag, biljetter till festivalen kommer inom kort att finnas tillgängliga hos närmsta ATG ombud. Passa under tiden på att lyssna in dig på ovan artister som alla finns representerade på min Spottylista!
Under tiden arbetar jag vidare på nästa colabfestival, presenteras inom snar framtid!
Som jag tidigare har deklarerat är tanken att jag tillsammans med några übercoola tjejer och killar ska presentera historiens mäktigaste festival line ups. Jag har funderat länge och väl över vilka av mina bekanta som har bäst koll på musik, snyggast kläder och är rent allmänt tuffa. Där föll många bort direkt, Elton John t.ex. föll på just tuffheten, och kvar blev en skara där några juveler glänste klarare och starkare än de andra.
Först ut på plankan ber jag ödmjukast att få ge ordet till Johan Hurtig, denne populärkulturens beskyddare och inspiratör. Johan och jag går way back, och det går inte många dagar mellan samtalen om allt från vilken typ av strumpor som gör sig bäst till hans Opening Ceremonyskor, till hur mycket som är ok att pitcha ner en fransk filterhouselåt.
Johan har utgått från min fina lista av fin musik, och jag har även gett honom möjligheten att komplettera med sådant han saknar.
Nåväl, över till Johan!
Jag heter alltså då Johan Hurtig och är till exempel journalist som bland annat skriver om mode, adressen till mitt forum för osammanhängande teorier kring hur män bör klä sig är blogg.aftonbladet.se/johanhurtig. Jag tycker för tillfället mycket om traditionstyngd americana utförd med japansk precision, och så gillar jag Tiger & Woods för att de förvaltar det franska discosamplande musikarvet.
Vad jag kan sakna på Döners lista är lite stillsamma sånger om något så banalt som kärlek - så jag vill ha med "Have I Told You Lately That I Love You" av Van Morrison. Och eftersom jag är en jobbig jävel skulle jag vilja tjata in Little Richards Lucille också.
Bäst på listan är: (för att välja en akt jag inte tog med till festivalen) Desmond Dekker & The Aces - Israelites. Fatta att den är från 1968!
My main man Döner har förstås oklanderlig smak så några riktiga klavertramp finns där inte riktigt, men varför han valde Soulwaxmixen på Daft Punks Robot Rock av alla mixar och Daftoriginallåtar som finns på Spotify övergår mitt förstånd.
Döner & Johan Hurtig presenterar: Den tunna röda tråden eller Maos lilla röda. Tråd.
En spretig uppställning akter som inte ser ut att ha speciellt mycket gemensamt.
Det är på ett sätt grunden för en spännande festival.
Men utan att efterkonstruera allt för mycket vill jag ändå påstå att samtliga akter vid olika tidpunkter i historien har representerat något annat. De har varit ett alternativ till de rådande sanningar som var allmänt accepterade. Haft egna idéer och velat något eget.
Och det är precis vad jag vill ha som ledord för min festival.
Line up 2010:
The La's
Zoot woman
Moodymann
The Revenge - med gästinhopp av Warren G
EBTG
Cymande
Frankie Lymon & The Teenagers
The Avalanches
Toots & The Maytals
Daft Punk
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sicken festival!
Jag tackar Johan för hans bidrag, biljetter till festivalen kommer inom kort att finnas tillgängliga hos närmsta ATG ombud. Passa under tiden på att lyssna in dig på ovan artister som alla finns representerade på min Spottylista!
Under tiden arbetar jag vidare på nästa colabfestival, presenteras inom snar framtid!
